Ledsna hundar
Mitt internet dog precis innan jag skulle publicera ett inlägg! Men jag publicerar det lite snabbt nu då innan jag drar till hunddagiset!
Jag har tänkt mycket på folk som behandlar sina hundar illa, alltså skriker på dom för minsta lilla. Jag vet om en hund som är jättenervös hela tiden, man märker på hunden att den är ofta rädd och nervös. Ibland är den inte det, och dom stunderna märker jag på hunden att den känner sig jättetrygg, och det gör mig glad. Däremot när den inte är det, mår jag lika dåligt. Som jag har sagt förut så ska man vara bestämd mot hunden, sträng, men ändå rättvis. Man ska inte vara extra hård mot hunden bara för att man inte tycker om just den hunden. Det är väl inte dens fel, om den inte har gjort något för att förtjäna hårdare behandling än dom andra? Och det har inte denna hunden gjort. Det är inte alltid jag är med den här hunden, men jag tycker absolut inte den förtjänar den här behandlingen, för jag har träffat den tillräckligt mycket för att känna den väl, och jag tycker om den här hunden!
Jag skulle aldrig vara elak mot en hund bara för att jag inte tycker om den eller för att jag inte tycker om ägaren. Om hunden är elak mot mig är det klart att förhållandet mellan mig och hunden blir annorlunda, men man ska inte vara dum mot hunden bara för att, ja, man t.ex inte tycker om dens matte eller husse! Det är inte hundens fel, och alla hundar borde bli behandlade med respekt, inte behöva gå runt och vara nervös och allt hela tiden. När hunden blir glad sen är det klart att den blir helt till sig, var då inte elak mot hunden, för hunden kommer inte fatta vad den gör fel och rätt i sånna lägen. Hur ska den kunna skapa ett förtroende att du vet vad som är bäst för den när du skäller på den jämt? Den har ingen aning om vad som är bra och dåligt, om du bara ibland när du är på bra humör belönar hunden, men när du känner för det så blir den inte belönad för sitt bra beteende, utan bara blir skälld på för sitt dåliga. Det inser man ju själv hur det verkar?
Ta ett barn som exempel. Skäll bara på ungen när den växer upp och belöna knappt. Ungen blir ju skitskraj sen när den blir gammal nog! Eller på en gång för den delen! Samma med en hund. Du får en uppskrämd hund på köpet som endast respekterar dig av rädsla, grattis!
Så jag tycker det är jättefel och blir jättelessen när jag ser hundar bli behandlade så. Något som jag är bra på är att läsa av hur en hund känner. Det har jag lärt mig för känslor är min ''area'', hehe. Men, jag blir jättelessen när jag ser en hund som längtar till något som den är jätterädd för att nå fram till. Blir lessen nu när jag tänker på det. Glada och friska hundar åt folket! :)
Jag har tänkt mycket på folk som behandlar sina hundar illa, alltså skriker på dom för minsta lilla. Jag vet om en hund som är jättenervös hela tiden, man märker på hunden att den är ofta rädd och nervös. Ibland är den inte det, och dom stunderna märker jag på hunden att den känner sig jättetrygg, och det gör mig glad. Däremot när den inte är det, mår jag lika dåligt. Som jag har sagt förut så ska man vara bestämd mot hunden, sträng, men ändå rättvis. Man ska inte vara extra hård mot hunden bara för att man inte tycker om just den hunden. Det är väl inte dens fel, om den inte har gjort något för att förtjäna hårdare behandling än dom andra? Och det har inte denna hunden gjort. Det är inte alltid jag är med den här hunden, men jag tycker absolut inte den förtjänar den här behandlingen, för jag har träffat den tillräckligt mycket för att känna den väl, och jag tycker om den här hunden!
Jag skulle aldrig vara elak mot en hund bara för att jag inte tycker om den eller för att jag inte tycker om ägaren. Om hunden är elak mot mig är det klart att förhållandet mellan mig och hunden blir annorlunda, men man ska inte vara dum mot hunden bara för att, ja, man t.ex inte tycker om dens matte eller husse! Det är inte hundens fel, och alla hundar borde bli behandlade med respekt, inte behöva gå runt och vara nervös och allt hela tiden. När hunden blir glad sen är det klart att den blir helt till sig, var då inte elak mot hunden, för hunden kommer inte fatta vad den gör fel och rätt i sånna lägen. Hur ska den kunna skapa ett förtroende att du vet vad som är bäst för den när du skäller på den jämt? Den har ingen aning om vad som är bra och dåligt, om du bara ibland när du är på bra humör belönar hunden, men när du känner för det så blir den inte belönad för sitt bra beteende, utan bara blir skälld på för sitt dåliga. Det inser man ju själv hur det verkar?
Ta ett barn som exempel. Skäll bara på ungen när den växer upp och belöna knappt. Ungen blir ju skitskraj sen när den blir gammal nog! Eller på en gång för den delen! Samma med en hund. Du får en uppskrämd hund på köpet som endast respekterar dig av rädsla, grattis!
Så jag tycker det är jättefel och blir jättelessen när jag ser hundar bli behandlade så. Något som jag är bra på är att läsa av hur en hund känner. Det har jag lärt mig för känslor är min ''area'', hehe. Men, jag blir jättelessen när jag ser en hund som längtar till något som den är jätterädd för att nå fram till. Blir lessen nu när jag tänker på det. Glada och friska hundar åt folket! :)
Kommentarer
Trackback